Otur

Tror inte att det finns någon som kan ha mer otur än jag har. Mina sju olycksår pga den trasiga spegeln trodde jag var över, men icke. Kom hem från Oscarson för en halvtimma sen. Tog bilen dit för att slippa gå så långt i mörkret och i halkan (och för att vi skulle flöta på donken, jag hatar ju att laga mat och äta själv). Vad händer då? Efter att jag har parkerat bilen ramlar jag självklart. Ramlade på armbågen med hela min tyngd, även höften fick en smäll. Det resulterade i att jag nu inte kan röra armen, blåmärken och svullnad. Jag hoppas innerligt att den inte är bruten eller är en spricka.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0