karlstadscecilia

Under gårdagen var jag något stressad, fullspäckat schema hela dagen! Kikade på bil och shoppade på dagen. Blev ganska mycket nytt i garderoben, bl.a. en ny vårjacka och ett par jeans. Hann även med ett tvåtimmars pass i ishallen. Försökte göra koreografi till introt i Jönssonligan- filmerna, vilket inte är lätt eftersom att det är samma melodi i 3 minuter. Blev något sen till Karro, då jag tog en powernap för att inte ramla ihop av trötthet. Kom hem 5 igår morse och gick upp alldeles för tidigt. Blev uppringd av en känd dj som ville ha med mig på fest, rätt trevlig pöjk. Lyckades undvika att bli beskjuten både när jag gick till Karro och när jag traskade hem inatt. Lyssnade på diverse konstiga låtar under alkoholförtäringen. Det visade sig att jag och Törna har ganska likasinnad musiksmak när det gäller konstig musik. "Peta in en pinne i brasan" är absolut en av favoriterna! Kvällens höjdpunkt var nog när Karro ställde fram popcornskålen. Tackar även Camilla för den goda drinken. Min nyfikenhet tog överhanden och jag fick det bekräftat, vilket antagligen var lika bra. I busskuren mötte vi två killar vars öl jag drack upp på bussen. Jag fick även av någon underlig anledning hans mössa som jag sprang runt med inne på bmb. Han fick mitt nummer utifall att han inte skulle hitta mig, men vid tvåtiden tog han tillbaka mössan. Riktigt trevlig kille! Två andra personer som vi träffade var våra gamla lärare. Jag skrattade mest åt alltihop, medan andra pratade om annat. Blev bjuden på drinkar av någon random kille som senare visade sig vara ett as. Det enda jag har att tacka honom för är att han hjälpte mig upp när jag ramlade så fint baklänges och slog i ryggen och svanskotan. Nu kan jag bara ligga på ena sidan. Jag lyckas med det mesta. Ett knä i skrevet borde han ha, vilket inte är omöjligt att han fick. Jag är rätt duktig på att knäa, en gång fick jag ett stort blåmärke på mitt knä när jag knäade en kille. Undra hur ont han hade när till och med jag hade ont?! Det är onödigt att lägga pengar på taxi, vilket jag bevisade genom att vandra hem inatt. Lärdom: Ska aldrig gå hem igen, det är fruktansvärt långt! Några telefonsamtal till bland annat P gjorde att vägen kändes mindre lång för en stund. Jag mår förvånansvärt bra idag, skönt! Nu återstår det endast en timma av väntan innan veckans roligaste program dyker upp på tvskärmen.